...Lekfullhet och ljussättning samverkar här till ett magiskt skimmer. Hur Rebecka Alverfors Chadien hanterar hela röst- och kroppsspråksregistret för att mejsla fram Fröken Q imponerar också.
Ur den poetiska leken med ord växer en kulturkritik fram, besläktad med den i Mary Shelleys Frankensteins monster. Den pessimistiska advokaten i Strindbergs drömspel tittar också fram i Dr Dreufs besvikelse över promotionen som uteblev och kärleken som kom på skam.
Det är en sinnrik pjästext som leker med kulturella fragment och associationer. Kompositionen för också tankarna till Helene Cixous pjäs om Freuds patient Dora och idéerna om en kvinnlig text som är mångstämmig och rörlig.
Birgitta Johansson, SVD
Läs hela recensionen
...Ett skarpt ovanifrånljus ger till sist den perfekta blandningen
av klinikatmosfär och drömscenario: det som göms i vråna måste fram och kommer garanterat att synas.
Det är vackert och lärorikt, inte minst för männen i församlingen, som ser Rebecca Alverfors, i rollen som Quinnan, förena elegans, värdighet, lekfullhet och galenskap i en personlig koreografi: den borgerliga
hysterikan speglar sig i både älskarinnan och urmodern.
Kristjan Saag, GT
En av höstens mest intressanta föreställningar spelas på Teater Kurage i Birte Niederhaus kittlande regi. ...teater med en formmässigt så skruvad poetisk dialog att tanken mer än en gång färdas mot Elfriede Jelineks bildspråk... Komplikationerna i pjäsens möten mellan man och kvinna, framställs med sådan härlig spefullhet via Mare Kandres råslipade ironi och med Ann-Charlotte Alverfors säkra dramatiska handlag... Birte Niederhaus regi målar upp en komisk freudiansk tavla i föregivet romantiska tablåer mellan doktorns självupptagna föreläsningar med lärda teorier som berömd kvinnoexpert, och hans undersökande, allt tätare möten med kvinnofiguren, fröken Q...mellan raderna uppstår hisnande djup som spelet lockar fram, kanske framför allt i uppsättningens sceniska drift med en romantiskt inspirerad barockform, vars sirliga lekar runt analyssoffan oavbrutet öppnar för alternativa tolkningar. ...så befriande rolig att den inte kan beskrivas utan faktiskt måste upplevas.
Anders Thuresson, Göteborgs Fria Tidning
Läs hela recensionen.
Det är en i bästa mening märklig föreställning som Teater Kurage bjuder på med Hej då nu dör jag. Märklig tack vare att den med sitt starka, drastiska, humoristiska och samtidigt poetiska språk ständigt överraskar oss i publiken. Med surrealism som medel och kärleken som tema avslöjar den en ganska banal realitet - hur svårt det kan vara för män och kvinnor att förstå varandra. Publiken intresse fångas och skratten blir många och i en mångfald av nyanser. ... Teater Kurage bjuder på en nyansrik och intresseväckande surrealistisk teaterpärla.
Vibeke Carlander, Borås Tidning
Läs/ hela recensionen
Teoretiker som dr Dreuf bygger sina luftslott, Quinnan lägger sig på analyssoffan och vill bli genomskådad. Ett regn av poetiska associationer faller som gnistor från den intellektuella brasan. Det är en njutning av bevista fyrverkeriet... Gör er själva en tjänst och gå på teater när den är som bäst!
Åke S Pettersson, Alba.nu
Läs hela recensionen
Stor föreställning i kort format på liten teater! – så tänker jag om den nya föreställningen av Teater Kurage på Hagateatern. Det är en knapp timmes intensiv, galen och poetisk njutning. ...Hur kan något så hemskt och absurt vara roligt och vackert? Jag tror det beror på våra inre hålrum – på alla associationer – både privata och gemensamma - som skvalpar omkring där, och liksom kommer i svallning. Så kan poesi fungera. Föreställningen är förtvivlad och existentiell och sätter hela vårt moderna västerländska kulturella arv i gungning. Arvet är vårt undermedvetna. Man blir lite yr, och behagligt förvirrad. Och får lust att skratta. ...Jag är gripen.
Kajsa Öberg Lindsten, Alba.nu
Läs hela recensionen
